Betraktelser över livet och IKEA`s bruksanvisningar

Vissa dagar åker livet berg- och dalbana. Idag var det en sådan dag. Arbetsdagen innehöll en stor besvikelse då jag, utan att gå in på detaljer, kan säga att jag blev besviken på en människa jag förväntas lita på. Att andra människor, då framförallt elever, blir lidande av obetänksamt handlande känns frustrerande och onödigt. Jag tog en lång promenad med världens bästa Kiki och "vädrade" min frustration. Efter ett långt samtal min mamma känner jag mig på banan igen. Jag måste lära mig att handla vuxet i vissa situationer och inte låta känslorna styra för mycket! Svårt när man är en känslomänniska.

Jag har under kvällen också skruvat ihop mitt nya badrumsskåp (på bild här nedan) och undrar frågande varför IKEA-möbler inte sätts ihop med insex-nyckel längre... Det tog mig en god stund och några svordomar att få ihop pjäsen. Men men, nu blir det ordning och reda på toaletten igen.
Jag har också ikväll hunnit läsa igenom texthäftet samt instruktioner för årets nationella prov i svenska och ramlade då över den här dikten:

Jag tror att det är svårt att älska folk överhuvudtaget.
Inte för att de inte förtjänar att bli älskade, utan bara för att mitt hjärta är så litet. Där ryms liksom bara de jag känner. Men om det är svårt att älska främmande människor, varför är det då så lätt att tycka illa om dem?
Betyder det att min galla är större än mitt hjärta?
Sådan vill jag verkligen inte vara!

Mark Levengood, Hjärtat får inga rynkor

Ibland tycker jag till för snabbt om människors handlande utan att ta reda på vad som ligger bakom, måste lära mig att tänka efter före jag dömer! Veckans läxa!

Nu är det slut på svårmod och depp, nu ska jag lägga mig med Läckbergs senaste bok (tack Kicki, den är super!!) och vänta på skramlet i hallen som säger att min stöttepelare Daniel kommer hem från träningen!

Kram på er!