Så kan man sammanfatta vår stenläggning. Det blev lite försenat, det blev lite större, det blev lite dyrare, det blev mycket bättre!
Vi har löst Ellie-logistiken på olika sätt sa att Daniel kunnat hjälpa till så mycket som möjligt. Bl a har vi lekt med stadspinglan Erla, och så har Ellie varit med mig på jobbet. När hon varit hemma har hon hjälpt farbror Kent med att lägga sten. De där två har funnit varandra!
Jag kämpar på med träningen och nu börjar det äntligen kännas lite lättare. Hoppas att det vänder nu för det är riktigt påfrestande på psyket att gå från vältränad till helt otränad. Mycket mycket jobbigare än vad jag kunnat föreställa mig, nästan som att förlora en del av sin identitet. Nu hoppas jag bara att Daniel får svar på hur han kan läka sitt dåliga knä, om det så ska bli operation. Jag önskar honom lite träning nu!
