Har tappat intresset helt för bloggen, för tillfället. Inser någonstans att det ändå kan vara kul för mig själv att dokumentera livet, fastän bloggen strular. Än så länge har jag ju inte skrivit ett ord om graviditeten och hur den fortgår, jag menar, jag går snart in i v 22 och några ord är väl på sin plats.
Graviditet nr 2 är helt olik den första. Jag mår illa, framförallt när jag är trött, alltså främst på eftermiddagar och kvällar. Illamåendet hålls i schack med att äta. Jag känner mig därför som en svullen padda. Inte blir det bättre av att jag har problem med mina fogar. Jag känner av dem när jag promenerat, försöker därför motionera genom simning och cykling. Sammandragningar är också ett frekvent inslag (då i samband med illamående och motion). Ja ni hör, helt olik min första graviditet då jag upplevde att jag mådde bra största delen av tiden. Och trots allt detta är jag såklart överlycklig över att få möjligheten att se vår familj växa med ytterligare en liten medlem!
Ellie har nog börjat förstå vad mamma har i magen, däremot anar jag att hon kommer att vara lite avig mot att dela sina föräldrars uppmärksamhet med någon annan. Minst sagt avig. För tillfället ska både mamma och pappa vara med överallt, vid nattning, påklädning, mat, Bolibompa mm.
På tal om Ellie, igår hade hon sitt första lite teatraliska (och hemliga) framträdande i soffan när jag kom på henne att sjunga Let it go med stoor inlevelse. Lite generad över att bli påkommen... På söndag blir hon två. Jösses vad tiden rusar!
