tisdag 12 januari 2010

Visioner om ett annat jag...

Fick idag en uppmaning från Cornelias blogg att visualisera mitt mål (kropps, själs- och viktmässigt) 2010! Har ju gått med i Rivstart 2010 och nu gäller det att hänga med i åtta veckor (minst). Tänkte ganska mycket på det här för är det inte så att nästan alla (tjejer vill jag skriva men jag vet att även killar tänker likadant) vill förändra sig på ett eller annat sätt? Lite bättre kondition, lite smalare, lite snyggare i bikini osv. Målen kan vara stora eller små. Jag vet tex en som vill lära sig äta långsammare, en som vill skaffa en hobby och en som vill gå ner 40 kg. Storleken på målet är inte skillnaden, det är motivationen och vår enträgenhet som gör att vi når målet eller inte.

När jag satte upp mål för året (läs; nyårslöften) ville jag inte att gå på själva huvudproblemet, alltså att gå ner i vikt. Det hade varit så ofantligt jobbigt att misslyckats, därför valde jag att visualisera andra mål med förhoppning om att en dag stå där, lite lättare på foten ;). Målen skulle inte heller bara röra sig om fysisk hälsa utan även om psykisk hälsa (vilket ofta kommer på köpet). Genom att här nedan presentera mina mål för er blottar jag mig samtidigt som jag sätter press på mig själv! Ni som känner mig väl vet att jag är ganska komplicerad när det gäller kritik, säg gärna till mig när jag lyckas men håll tyst om ni ser att jag inte gör det (det finns få människor som klarar den balansgången vill jag tillägga...)

Målen då;

Huvudmål:
Att betraktas som en sund, stark och hälsosam människa av min omgivning samt att kunna sträcka på mig på morgonen och känna mig nöjd med det som sträcks ut.

Detta ska jag nå genom att:
1) Gå min morgonpromenad minst tre ggr/vecka. Snart kommer ljuset och då blir det lättare, det vet jag! Träna minst två kvällar i veckan.
2) Skaffa bättre självdiciplin och försöka tänka tanken när sötsaker erbjuds; "Hm, tror du verkligen det är sista gången i livet du blir erbjuden att äta kladdkaka (tex)? Nej just precis...!!" Jag har ju diciplin på andra områden så varför ska jag inte fixa det?
3) Omge mig med positiva människor med positiv syn på motion och mat. Här har jag redan vunnit jättemycket!

Så nu har jag skrivit av mig och det känns ganska personligt (och lite jobbigt). Eftersom jag är rädd för förlust och förnedring måste jag bara slänga in den sedvanliga brasklappen; Vi får väl se hur länge jag orkar!

Kram

2 kommentarer:

Cornelia sa...

Fantastiskt bra skrivet. Dethär med kritik förstår jag. Och även detta med att vara rädd för att misslyckas. Vi skulle nog ha endel att prata om :-)
Jag gillar att du är så realistisk.
Men... den här gången kära du ska vi klara det. Och jag bor inte så många mil bort, i värsta fall kommer jag ner med piskan :-) Kram på dig

Anonym sa...

Maria, tänk på att det är insidan som räknas och där behövs ju inga förändringar för dej. Härligt va? Sen vet jag det där med trivselvikt,kämpa på. Jag ska börja vecka 9. Kram från KICCCKI