Stolt storasyster! (ett ovanligt patetiskt inlägg...)

När jag läste Johannas blogg idag berördes jag av hennes tankar om vikten av att känna sig tillfreds med sitt liv och sin omgivning. Ni som känner mig vet att jag ibland känner mig oändligt långt "hemifrån" och saknar mina nära och kära. Detta inlägg har jag därför valt att tillägna min bror Micke, en kille med hjärtat på rätta stället (han blir galen om han ser detta, han hatar nämligen sånt här "dravel"...)

Det här är min lillebror (något långhårig)!Vi har inte alltid dragit jämnt, fråga mina föräldrar, men när man nu uppnått en hyfsat vuxen ålder så märker man hur lika man egentligen är.
Vi är inte speciellt lika, varken till utseende eller sätt. Jag älskar mat, han har växt upp på cola och ballerinakex. Jag pratar oavbrutet, han har aldrig fått en syl i vädret. Han kan det där med kläder och trender, jag tycker att förra säsongens plagg är helt ok bara priset är rätt. Han kan allt om musik, jag försöker lite halvhjärtat både att lyssna, spela och sjunga. Han är både konstnärlig och praktiskt lagd, jag ritar ganska hyfsade streckgubbar och lagar allt med tejp. Trots (kankse på grund av) alla olikheter har vi otroligt roligt ihop. Nu längtar jag till nästa gång han och Therese kommer upp och hälsar på, hoppas att det inte dröjer alltför länge! Kram på dig brorsan!