söndag 1 september 2013

Vilken helg!!








Ja det kan man lugnt säga!! Åkte ner till Skåne efter jobbet i fredags, i första hand för att vara med på Nickes och Ann-Charlottes bröllop, men också för att umgås med familjen. Vi börjar där. På fredagseftermiddagen hann vi både åka båt och hälsa på bror för att sen äta gott hos mams och paps på kvällen. Tyckte att det var ovanligt lugnt i magen, inga rörelser utan på sin höjd lite kittlingar. Nåväl, kvällen fortgick och oftast brukar bebben iaf komma igång när jag lägger mig för att sova. Icke. Det var ingen aktivitet alls. Jag sov dåligt på natten och försökte provocera fram rörleser genom att lägga mig på sätt som jag vet att den inte gillar. Inget hände. Helt lugnt även vid frukosten. Daniel förökte buffa på magen och kittla fötterna för att få fart men det stod still.

 När klockan var halv elva ringde jag förlossningen i Kristianstad för att rådfråga och vi fick komma in på stört. Sådana förändringar i rörelsemönster vill de alltid kolla upp. Med bröllopet, naglar, klänning, rakning av ben osv i tankarna anlände vi CSK kl 11. Bröllopet skulle ju inte börja förrän 14.00. Urinprov togs och vi blev uppkopplade till CTG-maskinen. BUFF sa det plötsligt i magen! Buff igen och bebben var igång som vanligt. Så typiskt. De ville dock forstätta att kolla oss eftersom jag hade för många vita blodkroppar och lite högt tryck. Väntan blev ganska lång då två akutfall kom in. Kl 13.45 kom barnmorskan tillbaka och meddelade att vi kunde åka på bröllopet och komma tillbaka senare.

Sagt och gjort. Hem som två skållade troll, bytte om (rakade inga ben och målade inga naglar) och iväg till vigseln...som vi missade med 1 min. Men vilket fantastiskt bröllop vi fick vara med om!!! Så fruktansvärt kul och välregisserat. Snyggare brudpar får man ju leta efter. Känslosamt på så många sätt. Jag träffade älskade Nettan för första gången på 10 år och tårarna rann. Återträff inbokad!

 Kl 22 lämnade vi motvilligt bröllopet och tog oss åter till förlossningen i kostym och finklänning. En barnmorska tod hand om oss direkt, gjorde ett ultraljud där hon mätte alla möjliga saker och vi fick se vår lille/lilla både vinka, leka med navelsträngen och dricka fostervatten. Glädjetårar! Alla värden och mätningar var kanon (journal; livligt foster i vänstervänt längdläge) och nu dröjer det inte länge förrän vi får täffa miraklet i verkligehet.

NU ska jag vila mig! Försöka ignorera mitt halsont och nästäppa och bara vara! Tjing!


4 kommentarer:

Johanna sa...

Wow vad coolt att få titta in till lill*n!

Kicki, Chrille och Erla sa...

Vilken lurig liten rackare! Härligt att allt är bra och det kan ju vara riktigt kul att få kolla bebisen en extra gång medan den fortfarande är kvar därinne ;) Till bebisen: Snart får du ta och komma ut så jag får kika på dig och ge dig en stor puss på pannan! Jag tror din mamma är redo snart, bara så att du vet :)

Sofia sa...

Hihi, vilken liten filur. Inte bara mamma är redo snart, alla andra också! :)

kicki sa...

Huamej!!! Skönt att jag varit ovetande om allt detta. Underbart att allt var bra ❤👍