Nu är det mycket, på alla håll! Lipade mig sönder och samman igår över en struntsak som idag verkar v ä l d i g t trivial. Jag måste bara skaffa lite jäklar-anamma när det kommer till vad som duger och inte duger. Det jag gör just nu duger alldeles utmärkt men tyvärr har jag upptäckt (det är aldrig för sent) att ju mer man gör i mitt jobb desto mer hittar man att göra. Ja, nu är det lite mycket, det spretar helt enkelt för mycket och inga planeringsscheman i världen kan få det att spreta mindre. Hur löser jag då situationen med att det är mycket? Jo, jag intar någon slags martyrroll och tar på mig ännu mer!! Gnälla kan jag ju inte göra nu, jag får ju liksom skylla mig själv men man börjar ju lite undra hur fan man är funtad?! Typ, här går jag och det är så himla synd om mig. Se bara, nu fick jag ytterligare lite mer att göra. Å nu, se, ännu en sak som jag tackade ja till. Ja uschanamaj vad det är synd om lilla mig. Nähej, nu får jag jäklar se till att sluta upp med självömkan och självplågeri och återgå till mitt normala axelryckartillstånd. Jag mår ju sååååå mycket bättre då!
Over and out, fullständigt out!
3 kommentarer:
Ja känner igen mig! Självömkan behövs ibland i korta perioder. Det kan väl bara avhjälpas med terapiprat, lite tårar och en påse godis. Sedan är det dags att slå näven i bordet! KRAMAR Johanna
Ja, kom igen Maria!!!!! ;) Kiccccki
Du och jag Maria ;-)
Skicka en kommentar