Jag är helt såld!

Natten mellan onsdag och torsdag anlände två trötta men uppspelta karlskroniter till tältområdet utanför Stockholm stadion. Här låg det många "happy campers" och väntade på nästa upprop. Målet var naturligtvis att få en så bra plats framför bossen på torsdagens konsert. Vi fick nr 195 och 196 och var ganska nöjda med det. Vi gick och lade oss i ett iskallt tält för att två timmar senare stå huttrande och skrika "ja" när våra nummer ropades upp. Ner i sovsäcken igen och upp kl 6 för morgonuppropet. Har aldrig gjort lumpen men har en viss övertygelse om att det måste vara ungefär såhär det känns...

6-uppropet på campingen

Väl uppe kl 6 flyttade vi till trottoaren utanför stadium för 7-uppropet. Ungefär samtidigt började det droppa något blött från skyn. Vi hann i alla fall bege oss till KTH för dusch och köpa en morgonkaffe på 7-11 innan ösregnet började. Ömma i kroppen efter nattens tältning var det lyx att få komma inomhus och tvätta sig.

Två glada kanariefåglar i väntans tider!

Dagen spenderades sedan i kön med små avbrott för matintag och toalettbesök. Vädergudarna var inte nådiga och variationen på droppandet var inte så stor. Daniel däremot var så oerhört positiv och skrek glatt till kön att "-Nu slutar det snart regna" och "-Jag tycker att det ser ut som blå himmel därborta". Yeah, right!

Det var inte bara vi på stadion!
Efter 10 timmars köande kom vi äntligen in på stadion. Vi fick platser längst fram vid högra scenkanten och kunde vila ryggen lite genom att hänga på scenen. Vid det här laget var vi genomblöta och iskalla. Klockan slog åtta och med en gammal Creedence-cover kom äntligen mannen vi väntat på in på scen. "Hey Stockholm! Mår ni bra? Vi är inte rädda för regn, är ni?" skrek Bruce på klingande svenska! Alla bekymmer var som bortblåsta och det gick rysningar genom hela kroppen! Jag kände från första tonen att jag var såld, helt såld! Hämningarna försvann och vi skrek, dansade och sjöng så att rösten försvann. Helt plötsligt kändes det också legitimt att tafsa på en 60-årig gubbe. När han kom framför oss kunde jag inte hejda mig utan greppade tag ihans ben och skrek i ren glädjeyra! Tyvärr fick vi inte några bra bilder på bossen. De får ni kolla på på expressens hemsida. Jag har bara ett ord som kan beskriva torsdagens konsert: Magiskt!

Hotell Parken, vårt alldeles egna lilla spa...

På fredagen kom Hoff och Hanna och mötte upp oss vid vårt boende. Förstklassigt med närhet till natur, kultur och bad Och då menar jag att vi hade bad inne i tältet. När vi kom tillbaka efter konserten på natten upptäckte vi i ösregnet att vårt tält från Rusta inte stått emot regnet utan läckt som ett såll. Där var vattenpölar inne i tältet och allt var fuktigt. Det var bara att krypa ner i det blöta och försöka somna vilket vi också gjorde då vi var helt slut i kroppen.

Dagen spenderade vi sedan med att köa och mysa runt lite i Stockholm. Jag skrattade så att jag fick ont i käkarna. Hoff och Hanna är verkligen två roliga prickar.

De roliga prickarna!

Fredagens konsert var bra men kan ändå inte jämföras med torsdagens magi. Efter konserten kunde vi i alla fall krypa ner i Hannas systers soffa och känna oss mycket nöjda med helgen som gått. Tänk vilka lyxigheter vi har i vardagen som vi uppskattar för lite!

Tack Bruce för att du tagit mitt musiklyssnande till en helt annan nivå. Don´t waste your time waiting.....