Fet, fånig och förkyld

Nu kan jag detta! Jag hatar min stora svaga kroppshydda som ställer till det mesta i min väg. Sömnen är näst intill obefintlig (vilket säkert föranleder detta inlägg), svullnaden gör att jag inte kan greppa om saker och fogarna skriker så fort jag rör mig. Sammanfattningsvis är jag i fysisk misär. Fram till idag har jag väl kunnat hävda att jag fortfarande är vid gott mod mentalt men idag håller inte det heller. Jag känner mig så oerhört frustrerad över så mycket. Tex hatar hatar hatar jag att inte kunna hjälpa Daniel med allt som han ensam får ta hand om. Det är husbygge, båtupptagning, jobb, bilar och en massa andra saker. Jag som vanligtvis kan och orkar mycket känner mig ledsen och nedstämd över att bara vara passiv. Längtar längtar längtar efter att bebis ska komma ut så att jag (efter en tid) kan hjälpa till igen. Som om detta inte är nog så har jag blivit med huvudvärk igen vilket ställde till det lite igår kväll men efter några snabba prover och samtal med doktorn kunde vi lugna oss. "Du får se till att föda nu" var hans rekommendation. Jo du, lättare sagt än gjort. Förresten har vi inte tid med ny familj förrän på söndag, först ska båtskrället vinterförvaras.