Ryggådeåsånt

Inte mycket att säga om ryggen. Den är där, den gör lite ont och vi väntar på magnetröntgen. Under tiden har jag träffat sjukgymnasten som gav mig tips på olika övningar som kan förbättra. Även han gissade dock på diskbråck. Hursomhelst så trodde jag att han skulle skrika No No när det kommer till löpträning men döm av min förvåning. Jag kan och bör träna så mycket som möjligt så länge det inte gör ont. Hade lovat mig själv ett par nya löparskor om utfallet blev positivt och jag kan säga, utan att ljuga, att det tig ca 30 min för mig att gå till stan från sjukhuset och handla skor (efter jag klivit ut ur behandlingsrummet). Sen! Sen tog jag en löprunda och med denna runda bröt jag ironiskt nog den magiska gränsen 1000 km sedan 25feb 2012. Jag är stolt, glad och lite skrytig.

Helgmix

Bilderna hamnade inte i rätt ordning och jag orkar inte ta reda på hur man gör. Så ni får redigera i huvudet istället. Smart!

I fredags testkördes Daniels nya pastamaskin och testpatrullen bestod av mina/våra modiga arbetskollegor på Oasen (med respektive då). Torkställningen fick ett nytt arbetsområde och funkar tydligen utmärkt att torka pasta på:) gott blev det, och mätta blev men vi orkade ändå med en runda av "Det här borde man ju veta". Behöver jag säga vem som vann kampen om onödiga kunskaper?

På lördagen tog vi första steget mot en egen båtbrygga på Sjuhalla. Claes, Marie, jag och Daniel högg vass. Mitt i vintern. Helt tokigt och sjukt jobbigt.

Igår kväll var det äntligen dags för mig och Kiki och träffas, dricka vin och tjöta. Herregud vad vi pratade. Måste vara därför jag är torr i munnen idag... Underbart trevligt och roligt.

Nu bär det snart av till bokklubben som idag förvandlats till filmklubb. Vi ska se en film på en bok vi läst. Och så ska vi äta fruktsallad med glass. De e grejer de!

Isolering: check!

Å så himmelskt skönt att det är klart. Nästa steg: el

Det går bra nu!

Huset 2013

Inte så dumt faktiskt att mötas av gnistrande snö och is när vi idag anlände till Sjuhalla för arbete:) jag har inte lyckats vara med så ofta på sistone men idag var blåstället på! Vi hade redan innan gjort upp vad som skulle göras idag vilket både underlättar för arbetsgång och humör. Jag blir lätt passiv när jag inte känner till nästa steg och när jag blir passiv börjar jag känna mig onödig och då sjunker humöret. Tur att Daniel är utbildad pedagog... Idag fixade vi det sista innan de kommer och isolerar taket. Det gick kanon!

Dubbelt?

Jo men det är lite så jag funkar för tillfället. Eller idag i alla fall. Efter träning och svett på friskis, njuter jag av dagens tidningsskörd, Amelia och ToppHälsa. Till dessa goda råd om träning och hälsa, slinker halva chokladkakan ner. Är det inte djävligt typiskt mig? I nästa andetag rycker jag upp mig själv ur den självömkande bubblan och berömmer mig själv för att njuta när jag vill och kan. Och sen gråter jag en skvätt över det faktum att detta inte är alla förunnat. Det är min förbannade skyldighet att vara lycklig och nöjd med livet! Det är min förbannade skyldighet att ta hand om mig, både fysiskt och psykiskt. Så, därför njuter jag vidare av både ömmande muskler och god choklad.

Daniel är sjuk (i huvudet?)

Dagens sms-konversation med Daniel. Övriga kommentarer känns överflödiga.

Så tung(t)

Då var det dags att bita i det sura jul-kilo-äpplet och ta tag i mat och träning efter några veckors dekadens. Tydligen har någon töjt ut min magsäck samtidigt som denna någon har bytt ut mina ben till telefonstolpar. Denna någon är jag. Och, jag skyller bara på mig själv (även om det hade varit lättare om det funnits någon annan att skylla på...). Sagt och gjort, nu är det andra bullar fram till v 8. Inga löften utan bara helt enkelt (?) hitta tillbaka igen. Denna vecka har jag faktiskt både hunnit med Friskis och löpspåret. Hymlar inte, det var sjuuuukt tungt! Trodde jag skulle spy efter 6 km och de där 13k jag sprang lätt i november känns avlägsna. Men, skam den som ger sig! Underlättar dock inte att jag befinner mig i samma modell som bilen här ovan. Om ni fattar.

Prag anno 2013

UNDERBARA PRAG! Vi får liksom inte nog. Årets resa tog oss till ett välfyllt Prag. Ryssar så långt ögat kunde nå, vilket såklart också  bidrog med en hel del extra evenemang och stolligheter. Kul saker med ryssar:
1) De gillar att hålla låda
2) De håller gärna låda iförda mysoveraller typ Adidas-WCT. Härligt och knäppt på en gång!
3) De äter konstiga grejer, som en hel fisk utan tillbehör (förutom de smarriga ögonen då...)

Inte så kul saker med ryssar:
1) De kissar på ringen
2) De kissar på ringen och torkar inte av
3) De kissar på ringen eller ställer sig med fötterna uppe på den så att de ABSOLUT inte kan pricka ner i stolen
4) Japp, jag pratar om damtoaletten.

I övrigt fick vi uppleva en mycket trevlig medeltidsmarknad med kött som specialitet. Kött kött kött, och lite tillbehör. Vi fick också äran att sitta bredvid två japanskor på en restaurang, vilken den ena somnade efter två öl. Hon sov i 1,5 timme. Det här med att väga 45 kilo och inte tåla alkohol, är inget att leka med. Vi skaffade oss ett favoritställe till; Urquell origalbryggeri från 1400-talet. Goda öl och en bartender som visade oss hur man dricker absint. På riktigt!

Nåväl, nu rullar vardagen på med jobb och nyårslöften. Daniel tålde inte semestern och ligger hemma i någon slags monsterförkylning. De ä inte möe di klena tål!

Ring klocka ring

Då var det 2013 vilket vi firade in med en härlig fest hos familjen Hoff! Maten var lyckad, barnen exemplariska och gästerna helt underbara! Jag låter bilderna tala för nu drar vi till Prag. Tjingeling!