Tålamod. Tålamod!

Ett litet inlägg om vildingen i vårt liv tycker jag behövs. Vad ska man säga? Ett-åringar är överlag rättså vilda. Har jag hört. Tror ändå att vår ligger i topp på ettårsvildingskalan. Inte ens när hon sover är hon still (och ja, hon sover mellan sin mor och far). Allra bäst trivs hon hängandes i sin mammas byxor någonstans i knähöjd. Näst bäst trivs hon uppe på någon möbel, typ farliga stolar, farliga bänkar, farliga soffor eller farliga bord.
Efter sin mor har hon ärvt sitt oerhört balanserade humör vilket gör att hon flera gånger om dagen skriker rakt ut/ morrar när hon inte får som hon vill. Och vad vill hon då? Jo, hon vill allt som oftast bäras runt, äta kakor, läsa böcker (och gråta en låtsasskvätt när Max mamma är dum mot hunden), rota i kökslådorna, hoppa i sängen, slicka på toalettborsten och äta papper.
I julklapp önskar jag mig en kopp kaffe i lugn och ro och en inredningstidning att bläddra i. Hoppas jag varit snäll!